Sverige

Justisdepartementet har henta inn følgjande utgreiing frå Kriminalvården, Kriminalvårdstyrelsen:

«Straffteorier och svensk kriminalpolitik

Den senaste påföljdsreformen såvitt avser unga lagöverträdare trädde i kraft den 1 januari 1999. Reformen innebar ett konstaterande av att unga lagöverträdare även ifortsättningen i första hand skulle vara en angelägenhet för socialtjänsten. Reformen innebar att de straffrättsliga principerna om förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet fick stort genomslag. Genom reformen infördes även påföljden sluten ungdomsvård som en ny frihetsberövande påföljd för brott som någon begått innan han fyllt 18 år. Påföljden skall i princip ersätta fängelsestraffet för unga lagöverträdare.

Särbehandling av unga som begår brott

I Sverige finns en lång tradition och bred förankring när det gäller att särbehandla unga lagöverträdare i straffrättsligt hänseende. Detta gäller särskilt åldersgruppen 15–17 år, men också personer i åldern 18–20 år. Straffmyndighetsåldern är 15 år, vilket innebär att påföljd inte får dömas ut för brott som en person begått innan han fyllt 15 år.

Synen på brott, brottslingar och vilka samhällets reaktioner på brott skall vara är i ständig förändring, precis som samhället i övrigt. Inte minst ungdomsbrottsligheten är en ständig källa till debatt.

Påföljdssystemet för unga lagöverträdare bygger på principen att barn och unga som har gjort sig skyldiga till brott i första hand skall bli föremål för insatser inom social-tjänsten. Ambitionen är att de åtgärder som vidtas skall syfta till att åstadkomma en positiv förändring och främja en gynnsam utveckling, genom bl.a. vård och behandling. Sådana påföljder som innebär verkställighet inom kriminalvården används därför i betydligt mindre utsträckning för unga än för vuxna. Påföljdssystemet för unga är även tänkt att fungera utifrån en slags trappstegsmodell. Detta innebär att de yngsta lagöverträdarna blir föremål för domstolsprövning i mindre omfattning än vuxna genom att åklagaren beträffande de unga har getts större möjligheter att meddela åtals-underlåtelse och besluta om strafföreläggande. Om åklagaren väcker åtal går ärendet vidare till domstol. Det finns särskilda regler i fråga om straffmätning och påföljdsval för domstolen att beakta om gärningsmannen är under 21 år.

Svensk kriminalpolitik

Med begreppet svensk kriminalpolitik avses främst den del som ägnar sig åt förebyggande och kontrollerande åtgärder i samhället och åt påföljder för brott.

Det nuvarande påföljdssystemet i korthet

Unga under 15 år som begår brott

Straffmyndighetsåldern i Sverige är 15 år. Eventuella ingripanden vid brott mot den som inte uppnått denna ålder är i princip en exklusiv uppgift för socialtjänsten. Polisen är emellertid, även beträffande ungdomar i åldrarna under 15 år, skyldig att ingripa för att motverka och förhindra brott. Vidare finns det möjligheter att under vissa begränsade förutsättningar utreda brott som begåtts av barn under 15 år. Brott som begåtts av barn under 15 år kan också under vissa förutsättningar blir föremål för domstolsprövning. Möjligheten till sådan prövning utnyttjas dock ytterst sällan. I de få fall så sker är det inte heller fråga om ett åtal för brott. I stället för åklagaren, efter framställning av socialnämnd, länsstyrelse eller vårdnadshavare, en s.k. bevistalan.

Påföljder som tillämpas på såväl unga som vuxna

Böter

Böter kan dömas ut i 3 olika former. I relation till övriga påföljder i systemet är böter den lindrigaste påföljden. Antalet är avhängigt av brottets straffvärde och den tilltalades ekonomiska situation bestämmer dagsbotens storlek. Unga lagöverträdare kan dömas till böter för ett brott även om böter inte ingår i straffskalan för det brottet.

Fängelse

Fängelse är lagens strängaste påföljd och döms ut på bestämd tid eller på livstid.

Det krävs synnerliga skäl för att döma den som är under 18 år till fängelse. För lagöverträdare i åldern 18–20 år krävs att det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för att döma honom till fängelse. Livstids fängelse får inte följa på brott som begåtts av person som inte fyllt 21 år. Fängelsestraffet verkställs i en kriminalvårdsanstalt. Normalt friges den dömde efter att han har avtjänat två tredjedelar av strafftiden. Efter den villkorliga frigivningen följer en prövotid på minst ett år. Kortare fängelsestraff på upp till sex månader kan istället i vissa fall verkställas genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Villkorlig dom

En tilltalad kan dömas till villkorlig dom för ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Den villkorliga domen kan förenas med böter oavsett om det för brottet är föreskrivet böter eller inte. En villkorlig dom kan också förenas med en föreskrift om samhällstjänst på lägst 40 och högst 240 timmar, om den tilltalade samtycker till det. I sådana fall skall rätten ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut om fängelse i stället hade valts som påföljd. Den som döms till villkorlig dom är underkastad en prövotid om två år.

Skyddstillsyn

Skyddstillsyn får ådömas för brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Även skyddstillsyn kan förenas dels med dagsböter, dels med en föreskrift om samhällstjänst i lägst 40 och högst 240 timmar, om den tilltalade samtycker till det. Vid föreskrift om samhällstjänst skall rätten i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut om fängelse i stället hade valts som påföljd. En dom på skyddstillsyn kan även förenas med s.k. kontraktsvård. Också i detta fall krävs att den tilltalade samtycker och domstolen anger i normalfallet ett alternativt fängelsestraff. Domstolen kan även förena skyddstillsyn med andra föreskrifter om bland annat missbruksvård och psykiatrisk vård. Skyddstillsyn får vidare förenas med fängelse i lägst 14 dagar och högst tre månader. Rätten får i dessa senare fall inte samtidigt döma till böter eller meddela föreskrift om samhällstjänst. Till skillnad mot vad som är fallet vid villkorlig dom är skyddstillsyn förenad med övervakning under normalt ett år. Skyddstillsyn fortgår under en prövotid om tre år.

Överlämnande till särskild vård

Överlämnande till särskild vård förekommer i olika former. De påföljder som endast kan tillämpas på unga lagöverträdare –överlämnande till vård inom socialtjänsten och sluten ungdomsvård – redovisas i korthet nedan.

Om den som har begått brott kan bli föremål för vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) får domstolen överlämna åt socialtjänsten attföranstalta om behövlig vård. Vården bedrivs i särskilda s.k. LVM-hem. Är den tilltalade redan intagen vid ett sådant hem överlämnar rätten i stället åt den som förestår hemmet att föranstalta om sådan vård. Om det i straffskalan för brottet ingår strängare straff än fängelse i ett år får överlämnande ske endast om det föreligger särskilda skäl. Om den som har begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, lider av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rätts-psykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande eller annat tvång. Om brottet har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning får rätten besluta om särskild utskrivningsprövning, om det till följd av den psykiska störningen finns risk att han återfaller i brottslighet av allvarligt slag.

Andra följder av brott

Åklagaren får i vissa fall underlåta att väcka åtal under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts. Det finns vidare i LUL särskilda bestämmelser om åtalsunderlåtelse för unga lagöverträdare, som begått brott innan de har fyllt 18 år.

Rätten har även en möjlighet att meddela påföljdseftergift om det med hänsyn till omständigheter hänförliga till den tilltalade är uppenbart oskäligt att han döms till påföljd.

Särskilda påföljder för unga m.m.

Överlämnande till vård inom socialtjänsten och ungdomstjänst

Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten kan bestå antingen av vård som meddelas med stöd av SoL eller vård som ges med stöd av LVU. För att kunna döma någon som begått brott till överlämnande till vård inom socialtjänsten krävs dels att den tilltalade är under 21 år (vid tiden för domen), dels att den unge kan bli föremål för vård eller annan åtgärd inom socialtjänsten enligt en för den tilltalade av socialnämnden uppgjord vårdplan. Framgår det av denna att den tilltalade skall bli föremål för vård eller annan åtgärd med stöd av SoL, skall rätten när den bestämmer påföljden till överlämnande till vård inom socialtjänsten, meddela föreskrift om att den unge skall genomgå sådan vård eller åtgärd. Ett överlämnande till vård inom socialtjänsten kan kombineras med böter. Överlämnandepåföljden kan vidare, om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet, förenas med en föreskrift om ungdomstjänst i lägst 20 och högst 100 timmar. Ungdomstjänsten utgör således en tilläggssanktion till överlämnande till vård inom socialtjänsten. Detta innebär att ungdomstjänst kan komma i fråga endast i kombination med överlämnande-påföljden. En föreskrift om ungdomstjänst förutsätter samtycke från den unge. Det är inte möjligt att förena ett överlämnande till vård inom socialtjänsten med både böter och ungdomstjänst.

Sluten ungdomsvård

Genom 1999 års reform infördes en ny frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård, för brott som någon begått innan han fyllt 18 år. Syftet med påföljden var att tillskapa en alternativ form av frihetsberövande som gör det möjligt att hålla de yngsta lagöverträdarna utanför kriminalvårdsanstalterna. Bestämmelsen sluten ungdomsvård innebär att om domstolen finner att någon som begått brott innan han fyllt 18 år bör dömas till fängelse, så skall den i stället bestämma påföljden till sluten ungdomsvård under viss tid. Domstolen får bestämma tiden till lägst fjorton dagar och högst fyra år. Om domstolen finner att straffvärdet för den aktuella brottsligheten är så högt att tiden för frihetsberövandet inte ryms inom den maximala strafftiden är påföljden inte tillämplig.

Särskilda regler för unga lagöverträdare vid påföljdsval och straffmätning m.m.

I BrB finns särskilda regler om förutsättningarna för att döma unga lagöverträdare till fängelse. Det krävs synnerliga skäl för att döma någon som vid brottstillfället är under 18 år till fängelse. I första hand skall påföljden bestämmas till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Domstolen får döma till fängelse för brott som någon har begått i åldern 18–20 år endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl. Förbud råder mot att döma till fängelse på livstid för brott som någon har begått innan han fyllt 21 år. Vid bedömningen av straffvärdet av brottsligheten skall särskilt beaktas om den tilltalades handlande stått i samband med hans uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga. Har någon begått brott innan han har fyllt 21 år skall hans ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen, varvid rätten får döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.

Vidare kan nämnas att enligt 23 § LUL får den som inte har fyllt 18 år häktas endast om det finns synnerliga skäl.

Handläggning av ungdomsmål

För unga lagöverträdare gäller i vissa avseenden särskilda handläggningsregler i brottmål.

Unga lagförda för brott år 2003

År 2003 lagfördes – genom dom, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse

– ca 23 000 ungdomar i åldrarna 15–20 år. Ungdomar utgjorde ca 20 procent av samtliga lagförda personer, men endast knappt nio procent av den straffmyndiga befolkningen. Bland ungdomar i åldern 15–20 år var de antalsmässigt vanligaste brotten olika tillgreppsbrott, framförallt snatteri och stöld. Nästan var tredje ungdom som lagfördes år 2003 hade begått något tillgreppsbrott. Andra vanliga brott bland lagförda ungdomar var misshandel, olovlig körning, skadegörelse och ringa narkotikabrott.

Påföljder för unga år 2003

År 2003 dömdes 113 ungdomar mellan 15 och 20 år till sluten ungdomsvård och genomsnittstiden för de dömda till denna påföljd var tio månader. Över hälften av ungdomarna hade gjort sig skyldiga till rån eller grovt rån som huvudbrott. De personer som överlämnades till vård inom socialtjänsten år 2003 uppgick till ca 2 550.

Myndigheter som ansvarar för ingripanden mot barn och unga som begår brott

Polisen, åklagar- och domstolsväsendet samt de sociala myndigheterna är de myndigheter som främst ansvarar för det allmännas ingripanden vid brott begångna av unga. något sedan dess. Rättsväsendets och de sociala myndigheternas organisation i aktuellt hänseende är inte enhetlig.

Rättsväsendet

1. Polisen

Det dagliga polisarbetet sker inom landets 21 polismyndigheter. Ungdomsmålen hos polisen handläggs som oftast av en särskild ungdomsgrupp eller liknande.

Brottsförebyggande arbete i en vidare mening ligger, när det gäller ungdomar,

främst på skolan och socialtjänsten. Till polisens uppgifter ingår att ingripa när polisen i sitt arbete ser att barn och ungdomar uppenbarligen far illa. Polisen har därför möjlighet att omhänderta den som kan antas vara under 18 år om den unge anträffas under förhållanden som innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling för att överlämnas till föräldrar eller någon annan vårdnadshavare eller till socialnämnden.

Åtgärder vid brott när den misstänkte inte fyllt 15 år

Unga som är under 15 år är inte straffmyndiga. Om de begår brott kan de alltså inte straffas. Det finns därför inga straffprocessuella skäl att utreda ett brott som begåtts av en icke straffmyndig person. Den unges brottslighet kan dock vara ett tecken på att den unges utveckling är i fara. Det är som tidigare framhållits främst socialtjänsten som har ett ansvar för att samhället vidtar lämpliga åtgärder i en sådan situation.

2. Åklagarna

Ungdomsmålen lottas som regel på särskilda åklagare vid de flesta åklagarkammare.

3. Domstolarna

Ungdomsmålen lottas som regel på särskilda rotlar.

Socialtjänsten

Kommunerna

Det sociala arbetet inom kommunerna regleras främst genom socialtjänstlagen. Socialtjänsten är huvudsakligen en serviceinriktad och hjälpande funktion. Kommunens skyldighet att ge stöd och hjälp i det enskilda fallet vilar på den kommun där den enskilde vistas när behovet uppkommer. Handläggningen av ungdomsmål skiljer sig mycket åt mellan de olika socialtjänsterna. Det är relativt vanligt med särskilda ungdomsgrupper eller liknande för samtliga ärenden som rör ungdomar, det är även vanligt att man inom socialtjänsten har särskilda handläggare för ungdomsmål utan att dessa är organiserade i en särskild ungdomsgrupp. Det finns även särskilda social-sekreterare knutna till polisens ungdomsfunktion, vilka är med vid polisförhören med den unge.

Tillsyn

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har ett gemensamt ansvar för tillsynen av socialtjänsten i kommunerna. Socialstyrelsen, som är en nationell expert- och tillsynsmyndighet för verksamhet som rör bl.a. socialtjänsten, har ett övergripande nationellt ansvar medan länsstyrelserna ansvarar för den löpande operativa tillsynen på regional nivå. Länsstyrelserna skall följa socialnämndens tillämpning av lagen och se till att den fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. De skall i detta arbete biträda nämnderna med råd i verksamheten. Länsstyrelserna skall också informera och ge stöd till allmänheten. De skall vidare främja samverkan mellan kommuner och andra samhällsorgan på socialtjänstens område, samt i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter. Med undantag för de hem som Statens Institutionsstyrelse är huvudman för, står hem för vård eller boende oavsett driftsform under länsstyrelsernas tillsyn.

De svar som efterfrågats bör i stort framgå av texten ovan dock att mer konkreta svar på vissa frågor presenteras nedan.

Fråga 2

Vården av unga lagöverträdare är delad mellan stat och kommun. Huvudmän för Kriminalvården och Statens institutionsstyrelse är Justitie- respektive Socialdepartementet.

Fråga 3

Frågan om samverkan mellan departement och myndigheter utgör inte problem. Lagstiftningen och övriga regler och bestämmelser är vanligtvis så anpassade att det är tydligt för varje myndighet vilka skyldigheter som åligger dem och när det är aktuellt med samarbete.

Fråga 4

Ungdomsbrottsligheten ökar i Sverige och tydligt är även att missbruket ökar i denna målgrupp. Förortsgängen blir fler och deras brottslighet grövre. Brottsdebuten sker nu vid tidigare ålder. En utredning har nyligen lämnat sitt betänkande till svenska regeringen och i den föreslås ett flertal förändringar i syfte att bättre omhänderta ungdomar, både innan kriminaliteten debuterar och innan den blir alltför avancerad.

Utredningen lämnar vidare flera förslag till vård utanför kriminalvården.

Fråga 5 (gäller intagna i fängelse)

Det finns särskilda avdelningar och platser för ungdomar men flertalet av ungdomarna finns placerade ihop med äldre intagna. Lagstiftarna har dock uttryckt reservationer mot att unga intagna placeras med äldre intagna. De unga intagna förväntas få viss särbehandling utifrån deras ålder med det finns inte någon särskild reglering kring detta och kriminalvården får inga särskilda medel för detta ändamål. Kriminalvården försöker dock att avsätta särskilda medel att användas i ungdomsverksamheten.

Fråga 6

I Sverige införs f.n. ett riskbedömningsinstrument som är särskilt anpassat för unga lagöverträdare – ASI [ Addiction Severity Index – ADAD (ADolescent Assesment Dialogue) ].

Fråga 7

Ja. För unga kvinnor finns inga särskilda platser eller avdelningar. Dock är kvinnliga intagna inte placerade i anstalter för män.»

Danmark

Justisdepartementet har henta inn følgjande utgreiing frå Justitsministeriet, Direktoratet for Kriminalforsorgen:

«Særligt vedrørende unge under 18 år:

Unge over 15 år kan modtage den samme straf som voksne, men kan dog højst idømmes fængsel i 8 år. Dette fremgår af straffelovens § 33, stk. 3. Efter praksis er reaktionerne overfor unge i alderen 15 – 17 år i et hvis omfang de samme som for unge under 15 år, hvilket vil sige foranstaltninger ved sociale myndigheder.

I forbindelse med varetægtsfængsling kan domstolene bestemme om den unge skal anbringes i varetægtssurrogat i sikrede ungdomsinstitutioner i stedet for ophold i arresthuse. Anbringelse i arresthuse sker alene, hvis den unge har begået alvorlig eller ofte gentagen kriminalitet eller den unge – eksempelvis på grund af adfærd ved tidligere anbringelser – ikke er egnet til ophold i sikrede ungdomsinstitutioner. I de seneste år er der imidlertid ofte forekommet, at der ikke er pladser i de sikrede ungdomsinstitutioner, hvorfor domstolene skal afgøre om den unge skal anbringes i arresthuset indtil overførsel kan finde sted. Ungdomsinstitutionerne er ikke del af kriminalforsorgen.

Unge kan idømmes særlige strafferetlige sanktioner:

• Tiltalefrafald på betingelse af foranstaltninger efter Lov om Socialservice. Dette fremgår af retsplejelovens § 722, stk. 1, nr. 2.

• Tiltalefrafald på betingelse af ungdomskontrakt. Ved ungdomskontrakten forpligter den unge sig til at indgå i en række aktiviteter, eksempelvis behandlingsprogrammer, forenings og/eller aktiviteter eller uddannelse. Dette fremgår af retsplejelovens § 722, stk. 1, nr. 3.

• Ungdomssanktion. Ungdomssanktion omfatter alene 15 – 17 årige og er en 2-årig socialpædagogisk behandling, der opdeles i 3 perioder. Den første periode består af et ophold i en sikret ungdomsinstitution. Opholdet er typisk af 2 måneders varighed, men kan vare i op til 12 måneder. Den efterfølgende periode er et ophold i åben ungdomsinstitution eller andet egnet opholdssted. Dette ophold varer i op til 12 måneder, og den unge søges aktiveret ved uddannelse og/eller arbejde. Den tredje og sidste periode er en ambulant socialpædagogisk behandling, som varer den resterende tid af 2 års perioden. Dette fremgår af straffelovens § 74a.

Såfremt unge idømmes fængselsstraf er udgangspunktet, at den unge anbringes på en institution. Dette fremgår af straffuldbyrdelseslovens § 78, stk. 2. Disse ophold betales typisk af den unges hjemkommune. Unge, der ikke kan anbringes på institution f.eks. på grund af farlighed eller risiko for flugt anbringes i fængsler. Såfremt det er nødvendig med anbringelse i lukket fængsel er udgangspunktet, at den unge anbringes i Statsfængslet i Ringe.

Kriminalforsorgen er forpligtet til at tilbyde unge et særligt behandlingsprogram, der tager udgangspunkt i den unges motivation eller forudsætninger. Behandlingsprogrammet kan eksempelvis være undervisnings- eller aktiveringstilbud. Dette fremgår af § 13 i bekendtgørelse om behandlingen af 15 – 17 årige, der anbringes i kriminalforsorgens institutioner. Dette gælder såvel ved varetægtsfængsling og afsoning. Københavns Fængsler har tilknyttet en ungekoordinator, som laver særlige aktiviteter særligt for de unge eksempelvis uddannelse, sport og madlavning. Koordinatoren har ligeledes individuel kontakt til den unge, og den første samtale finder sted kort efter anbringelsen i Københavns Fængsler.

I Danmark har man i de seneste år konstateret, at en betydelig del af de kriminelle mellem 15 – 17 år har en anden etnisk baggrund end dansk. Indsatte med anden etnisk baggrund i alderen 18 – 25 tilbydes at indgå i en mentorordning. Mentorordningen medfører, at den unge i slutningen af afsoningen og i den efterfølgende tilsynsperiode tilknyttes mentor, som skal fungere som positiv rollemodel for den unge og en voksen den unge kan henvende sig til for støtte og hjælp.

Særligt vedrørende 18 –23 årige:

Unge i alderen 18 – 23 år fuldbyrder som udgangspunkt straffen som andre voksne og efter samme regelsæt. De unge anbringes typisk i åbne fængsler eller Statsfængslet i Ringe, såfremt anbringelse i lukket fængsel er nødvendig. Den unge alder kan imidlertid tillægges betydning ved nogle afgørelser under strafudståelsen, eksempelvis afgørelse om løsladelse ved udståelse af halvdelen af straffen.

Endvidere er gruppen også omfattet af mentorordningen, som er nævnt ovenfor.

Beskrivelse af ungdomssanktionen

Den 1. juli 2001 trådte ordningen om ungdomssanktion i kraft. Ungdomssanktion fremgår af straffelovens § 74a, der lyder således:

« § 74 a.Hvis en person, der på gerningstiden ikke var fyldt 18 år, har begået grovere personfarlig kriminalitet eller anden alvorlig kriminalitet, kan retten bestemme, at den pågældende skal undergive sig en struktureret, kontrolleret socialpædagogisk behandling af 2 års varighed, hvis det må anses for formålstjenligt for at forebygge yderligere lovovertrædelser.

Stk. 2.Retten kan give den dømte pålæg svarende til de vilkår, der kan fastsættes efter § 57. Længstetiden for ophold i døgninstitution eller godkendt opholdssted er 1 år og 6 måneder, heraf højst 12 måneder i en sikret afdeling på en døgninstitution for børn og unge. Begår en person, der er undergivet en foranstaltning efter stk. 1, ny kriminalitet, kan retten i stedet for at idømme straf forlænge foranstaltningen, herunder længstetiderne efter 2. pkt., med indtil 6 måneder.

Stk. 3.Den dømte kan kræve afgørelser om overførsel til en sikret afdeling i en døgninstitution for børn og unge og afgørelser om overførsel fra ambulant behandling til anbringelse på en døgninstitution for børn og unge eller godkendt opholdssted indbragt for retten til prøvelse. Det samme gælder, i det omfang de sociale myndigheder med hjemmel i dommen træffer afgørelse om, at den pågældende skal forblive i institution ud over det i dommen fastsatte tidsrum for opholdet. Afgørelsen træffes ved kendelse. Sagens indbringelse for retten har ikke opsættende virkning. Bestemmelsen i § 59, stk. 2, finder tilsvarende anvendelse.

Stk. 4.Justitsministeren kan efter forhandling med socialministeren fastsætte regler om meddelelse af tilladelse til udgang m.v. til personer, der er undergivet en foranstaltning efter stk. 1 og 2. Justitsministeren kan i den forbindelse fastsætte, at afgørelser, der træffes i medfør af disse regler, ikke kan indbringes for højere administrativ myndighed.»

Lovforslaget med der til hørende bemærkninger vedhæftes.

Ordningen betyder, at hvor den unge kunne være idømt fra 30 dage til 1 års fængsel for grov eller personfarlig kriminalitet, kan der i stedet idømmes ungdomssanktion. Ungdomssanktion er en socialpædagogisk behandling, der kører i kommunalt regi. Kriminalforsorgen er således ikke involveret i fuldbyrdelsen af ungdomssanktionen. Ungdomssanktionen har en varighed af 2 år.

Forud for idømmelsen af ungdomssanktion anmoder anklagemyndigheden om en udredning af kommunen om hvorvidt den unge er egnet til at modtage en dom gående på ungdomssanktion. Afgørende forhold er om den unge vil kunne indgå i en socialpædagogisk behandling.

Selve ungdomssanktionen er inddelt i 3 faser, hvor 1 fase foregår i en sikret institution. Den unge kan allerede være anbragt på institutionen på grund af varetægtssurrogat. Under opholdet på lukket institution skal der laves en ny udredning vedrørende afviklingen af ungdomssanktion. Fase 2 er ophold på åben socialpædagogisk institution. For opholdene på institutionerne er der i str.f.l. § 74a, stk. 2, fastsat en overordnet længstetid. Fase 3 er en reintegrationsfase, hvor den unge skal reintegreres i sit nærmiljø.

Justitsministeriets Forskningsenhed udsendte i oktober 2004 en evaluering af forløbet af ungdomssanktionens første år. Evalueringsrapporten vedhæftes. Rapporten viste som blandt andet, at 62 ud af 83 unge recidiverede til ny kriminalitet inden 1 år efter idømmelsen af ungdomssanktion, hvilket svarer til 75 %. Af rapporten fremgår at tallet umiddelbar fremstår som højt, men at det skal ses i forhold til at der er tale om meget belastede unge, hvor det forventede recidiv er højt.

I november 2005 udkom en rapport udfærdiget af socialministeriets ekspertgruppe på området. Rapport udpegede nogle af de problemer der har været ved ungdomssanktionen. Rapporten vedhæftes.

Her er et uddrag af de problemstillinger som ekspertgruppen anfører i rapporten

• Motivation af den unge og dennes forældre:

  • Den unge var i visse tilfælde imod sanktion fra starten, idet de ellers ville være idømt en kortere frihedsstraf i forhold til ungdomssanktionens varighed på 2 år.

  • Statistikken viser, at den unge i overvejende tilfælde var af anden etnisk oprindelse. Dette kan give problemer i forhold til den unge og forældrenes forståelse af ungdomssanktionens indhold

• Indholdet og handleplan

  • Manglende sammenhæng imellem de 3 faser

  • Manglende inddragelse af den unge og forældrene ved udfærdigelse af handleplaner

  • Bedre udredning af den unge, både i forhold til egnethed til at modtage ungdomssanktion og i forhold til udfærdigelse af handleplan

  • Overførsler mellem forskellige institutioner begrundet i eksempelvis vold, trusler eller rømning fjerner kontinuiteten.»

Finland

Justisdepartementet har henta inn følgjande utgreiing frå Brottspåföljdsverket i Finland:

«Unge under 18 år  i Finland kan dömmes til

1. Böder

2. Villkorlig fängelsedom (med övervakning eller utan)

3. Ungdomsstraff (bara 15 – 17 åringar)

4. Uvillkorlig fängelsedom

   • eller i ställer för uvillkorlig fängelse til samhällstjänst

Altstå samme straff gaelder for 15 – 17 åringer som for vuksne, bortset fra at ungdomsstraff är bara för unge under 18 år och villkorlig fängelsedom med övervakning är bara för ungdomar (15 – 20 år), vuksna kan bara dömas til villkorlig fängelse utanövervakning. Om man är under 21 år gammal kan detta anses för straffnedsättningsgrund.

Villkorlig dom är en påföljd som man använder mycket för unga (15 – 20 år) i Finland. Den kan dömas med övervakning eller utan. I personundersökningen värderar vi kriminalvården (socialtjänsten för under 18-åriga) om personen är i behov av övervakning. Detta är han/hon om vi anser at risken för återfallsbrottslighets finns. Vi träffar den unga personen först 2 x/månad (tre första månader av övervakningstiden), sedan 1 x/månad under resten av övervakningstiden, som är 1 – 3 år. Under övervakningstiden är det syftet med vår arbete at minska risken för återfallsbrottslighet.

Ungdomsstraff är på samma strikthetsnivå med villkorlig fängelse. På åklagarens begäran skriver vi i kriminalvården en verkställighetsplan, där vi först tar ställning till om det är begrundad at döma ungdomsstraff och om svaret är ja, vad ungdomsstraff skulle innebära för ungdomen. Ungdomsstraff kan anses grundad om den unga person har stor risk för återfallsbrottslighet, gör många brott och det är tydligt at han/hon är i en brottsspiral.

Ungdomsstraff är en intensiv straffreaktion, längden är min 4 mån, max 1 år. Den unge skall vara under 18 år då han har begåt brottet. Målsättningen är at han/hon skal möta upp två x/vecka under första delen av straffet, sedan räcker det möjligtvis med en träff/vecka. Under strafftiden skal man genomgå program och uppgifter enligt verkställighetsplanen. Också orientering i arbetsliv och arbete ingår i straffet. (För mera information titta på bilagan «uppgifter och program».)

Ungdomsstraff har varit i bruk i Finland först som eksperimentlag i sju distrikter 1.2.1997 – 31.12.2004 och sedan 1.1.2005 som fast lagstiftning i hela landet. Under det första året för landomfattander lag har tingsrätten använt ungdomsstraff ganska sparsamt, mestadels på dom gamla försöksortena.

Unga under 18-år (15 17 år) kan dömas till uvillkorlig fängelse bara på vägande skäl.

Om en person får en uvillkorlig fängelsedom som är 8 månader eller under kan straffet ändras till samhällstjänst.Det används mycket i Finland, men inte specielt mycket för unga, eftersom straffet är mycket krävande. Dessutom är det ofta så at den unges brott är så allvarlig at han/hon har fått en längre dom än 8 månader.

Andra alternative straffreaktioner för under 18-åringar än ungdomsstraff har vi inte!»

Det er viktig å nemne at i Finland kan dei som har gjort seg skuldige i lovbrot før dei har fylt 21 år, bli lauslatne etter 1/3 tid.