3 Komuniké från Nordiskt utrikesministermöte, den 20-21 april 1998
Utrikesministrarna underströk vikten av nordisk samverkan vid utformningen av ländernas utrikespolitik i närområdet, i Europa och globalt. Det nordiska samarbetet skapar förutsättningar för nordisk sammanhållning och samsyn. Gemensamma ståndpunkter ger ökad tyngd åt nordiska prioriteringar. Efter Finlands och Sveriges inträde i EU och alla nordiska länders deltagande i den inre marknaden genom EES-samarbetet har den nordiska samrådstraditionen fått en större betydelse. Ministrarna välkomnade det utvidgade samråd som under våren kommit till stånd mellan utrikesdepartementens ledningar, och underströk värdet av nära och förtroendefulla kontakter på alla nivåer.
Ministrarna underströk nödvändigheten av att den nordiska passfriheten består när Schengen-samarbetet integreras i EU. De framhöll betydelsen av att EU:s förhandlingar med Island och Norge om ett avtal beträffande de institutionella arrangemangen avslutas framgångsrikt och att avtalet träder ikraft samtidigt med Amsterdamfördraget.
Utrikesministrarna framhöll att det regionala samarbetet inom bl.a. Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och Nordiska ministerrådet är en hörnsten för stabila och harmoniska relationer i norra Europa. Toppmötet mellan Östersjöstaternas regeringschefer i Riga den 23 januari och mötet i Barents Euro-arktiska rådet den 19-20 januari var viktiga steg för förtroendeskapande dialog i regionen. Ministrarna välkomnade Finlands initiativ rörande EU:s "nordliga dimension". Därmed kan utvecklingen i norra Europa ytterligare främjas i samarbete med Ryssland, de baltiska länderna och andra berörda stater.
Ministrarna välkomnade varmt den lettiska regeringens beslut att föreslå parlamentet förändringar i Lettlands medborgarskaps-, arbetsmarknads- och språklagstiftning. De noterade att detta beslut tagits i en nära dialog med OSSE:s minoritetskommissarie och Östersjörådets kommissarie för mänskliga rättigheter, vilka båda välkomnat det lettiska beslutet.
Ministrarna uttalade sin starka förhoppning att det lettiska parlamentet snarast fattar beslut om lagändringarna. Då har ett avgörande steg tagits för integrationen av icke-medborgarna i Lettland.
Ministrarna underströk den fundamentala betydelsen av att politiska problem i Östersjöområdet löses genom dialog. De uppmanade Ryssland att upphöra med ekonomiska åtgärder och hot om sådana mot sina grannländer. Sådana åtgärder står i strid med de värderingar som är grundläggande för samarbetet i det nya Europa.
Utrikesministrarna hälsade med tillfredställelse Europeiska rådets beslut i Luxemburg om EU:s inklusiva anslutningsprocess som omfattar alla de elva kandidatländerna. Detta måste ses som en milstolpe i europeisk historia. Ministrarna betonade att det, i och med utvidgningsprocessens inledning den 30 mars i Bryssel, slogs fast att alla kandidatländer deltar i utvidgningsprocessen på lika villkor och att de blir medlemmar på grundval av samma kriterier. Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över att Estland nu inlett formella anslutningsförhandlingar och förhoppningen att Lettland och Litauen skulle göra sådana framsteg i integrationsprocessen att Kommissionen vid sin utvärdering i slutet av 1998 kunde rekommendera att formella anslutningsförhandlingar inleds även med dessa länder.
Utrikesministrarna välkomnade de nu förestående förhandlingarna om EU-medlemskap för Cypern och uttryckte som sin förhoppning att medlemskapet skulle omfatta ett enat, federalt Cypern. Utrikesministrarna vädjade till parterna i Cypern-frågan att snarast återuppta de FN-ledda samtalen i syfte att finna en politisk lösning i enlighet med säkerhetsrådets resolutioner. Ministrarna gav sitt fulla stöd till olika initiativ och särskilt FN:s ansträngningar att finna en allomfattande och varaktig lösning på Cypernfrågan. De uppmanade parterna att agera konstruktivt, visa samarbetsvilja och att avhålla sig från handlingar som kan leda till ökad spänning. Ministrarna betonade i detta sammanhang betydelsen av att ytterligare upprustning inte sker på ön.
Utrikesministrarna välkomnade varmt den historiska överenskommelsen om en politisk lösning på konflikten i Nordirland. Avtalet ger hopp om att Nordirland nu sett början till slutet på den utdragna konflikten. Det ankommer nu på alla parter och Nordirlands folk att befästa fredsuppgörelsen i ord och handling.
I strävan att skapa en gemensam och likvärdig säkerhet för alla i hela Europa spelar OSSE en central roll. De nordiska länderna stödjer OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande verksamhet samt insatserna för demokratisering och respekt för de mänskliga rättigheterna. De nordiska länderna kommer att vara aktiva i arbetet på en säkerhetsstadga liksom i ansträngningarna att revidera 1994 års Wien-dokument om militära förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Den regionala dimensionen bör beaktas i detta arbete. Ministrarna betonade samtidigt att säkerheten i Europa är odelbar. Det finns inget behov av ett regionalt säkerhetsarrangemang för Östersjöområdet.
Utrikesministrarna underströk principen om varje stats rätt att själv välja sina säkerhetsarrangemang. Denna är grundläggande för NATO:s pågående utvidgning. Deklarationen från NATO:s Madridmöte gav de baltiska staterna ett medlemskapsperspektiv. Den amerikansk-baltiska chartan utgör en bekräftelse på Förenta Staternas engagemang för de baltiska staternas säkerhet.
Partnerskap för fred (PFF) spelar en viktig roll som förtroende- och säkerhetsskapande mekanism också i Östersjöområdet. Det Euro-atlantiska partnerskapsrådets (EAPR) tillkomst har stärkt den politiska dimensionen av det praktiskt inriktade PFF-samarbetet. EAPR är ett naturligt forum för frågor som rör den gemensamma säkerheten. PFF-samarbetet har breddats och fördjupats och i år kommer samtliga Östersjöstater, inklusive Ryssland, att delta i fredsfrämjande PFF-övningar i regionen. De nordiska ministrarna välkomnade det omfattande samarbete som nu håller på att ta form mellan NATO och Ryssland. Inrättandet av NATO-Rysslandsrådet har lagt grunden för ett samarbete som främjar säkerheten i hela Europa.
Utrikesministrarna noterade med stor tillfredsställelse de åtgärder som generalsekreteraren Kofi Annan vidtagit för att modernisera och stärka FN, liksom de två enhälliga reformbeslut som fattats av medlemsstaterna. Ministrarna underströk medlemsländernas ansvar för att upprätthålla momentum i reformprocessen. Utrikesministrarna betonade att FN behöver en stabil finansiell grund för att kunna leva upp till de krav och förväntningar som medlemsstaterna ställer på organisationen, och att medlemsbidrag skall betalas fullt ut i enlighet med FN-stadgan, i tid och utan villkor. Ministrarna riktade härvid en särskild uppmaning till USA. De underströk också betydelsen av att finansieringssystemet för FN:s biståndsverksamhet reformeras i syfte att nå en bättre bördefördelning och ökad förutsägbarhet. Utrikesministrarna fäste stor vikt vid det arbete som pågår för att reformera säkerhetsrådet.
Utrikesministrarna konstaterade att kombinationen av smidig diplomati och ett trovärdigt hot om bruk av maktmedel gjorde det möjligt för FN:s generalsekreterare att avvärja den akuta krisen mellan Irak och FN. De underströk att ett enigt säkerhetsråd hade ställt sig bakom generalsekreterarens överenskommelse med Irak och att brott mot överenskommelsen skulle få de allvarligaste konsekvenser för Irak. Utrikesministrarna uttalade sin tillfredsställelse över att FN:s vapeninspektörer åter givits fullt tillträde till alla områden i Irak i överensstämmelse med säkerhetsrådets resolutioner. Ministrarna uttryckte dock oro över att oklarhet fortfarande rådde beträffande Iraks innehav av massförstörelsevapen, särskilt att Irak ännu inte fullt ut redovisat sitt innehav av biologiska och kemiska vapen. Utrikesministrarna underströk vikten av att Iraks hela kapacitet för massförstörelsevapen elimineras. Om Irak uppfyller alla sina förpliktelser enligt säkerhetsrådets resolutioner, är det möjligt att upphäva sanktionerna. Ministrarna noterade säkerhetsrådets ansvar enligt FN-stadgan, och rådets beslut att fortsatt vara aktivt engagerat i syfte att garantera genomförandet av rådets resolutioner och säkerställandet av fred och säkerhet i området.
Ministrarna konstaterade att 50 år förflutit sedan FN antog Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. De var överens om att detta borde tas som utgångspunkt för intensifierat arbete för universellt genomförande av de mänskliga rättigheterna. De välkomnade genombrottet beträffande en deklaration om MR-försvarare. Ministrarna uttryckte vidare förhoppningen att sommarens diplomatkonferens i Rom skall nå en överenskommelse om att etablera en effektiv internationell brottmålsdomstol.
Utrikesministrarna uttryckte stark oro över den intolerans och repression som förekommer i Afghanistan, särskilt den negativa särbehandlingen av kvinnor. Stora delar av befolkningen drabbas därtill svårt av det utdragna inbördeskriget. Ministrarna betonade att fortsatt internationellt bistånd förutsätter att grundläggande rättsprinciper respekteras på såväl centrala som lokala nivåer.
Ministrarna diskuterade situationen i Iran och var överens om att det fanns positiva element i den senaste utvecklingen. De upprepade sin appell om att fatwan mot Salman Rushdie och dem som förknippas med hans arbete upphävs.
Utrikesministrarna uttalade sin medkänsla med det algeriska folket och fördömde terrorhandlingarna i landet. Ministrarna erinrade om att det är den algeriska regeringens ansvar att beskydda befolkningen mot terrorhandlingar och respektera allmänt accepterade MR-normer. Ministrarna uttryckte en förhoppning om att landets ledning skall visa större beredvillighet att samarbeta med det internationella samfundet om att nå ett slut på det politiska våldet, och om att Algeriet snarast inbjuder FN:s särskilda rapportörer för summariska avrättningar och tortyr att besöka landet.
Utrikesministrarna uttryckte sin oro för utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i Burma. Ny information om misshandeln av konsul James Nichols understryker behovet av ytterligare granskning av omständigheterna kring hans död.
De nordiska ministrarna uttryckte sitt fulla stöd för Höge representantens betydande insatser i Bosnien-Hercegovina. En stark militär närvaro är fortfarande nödvändig för att upprätthålla rörelsefriheten och bistå de civila organisationerna. De nordiska länderna är starkt engagerade i fredsprocessen och avser fortsätta samarbetet i den nordisk-polska brigaden inom SFOR. Avgörande för vidare framsteg är fria, icke-nationalistiska media, en välutbildad polis fri från nationalistiska förtecken och under demokratisk kontroll samt att flyktingar av alla kategorier, som så önskar, ges reell möjlighet att återvända till sina bostäder. Ministrarna riktade en kraftfull uppmaning till Kroatien att spela en mer konstruktiv roll i genomförandet av Daytonavtalet och att i högre grad än idag verka för förtroende och försoning mellan folkgrupperna inom Kroatien.
Ministrarna uttryckte sin starka oro över den förvärrade situationen i Kosovo och gav sitt fulla stöd till den internationella kontaktgruppens fortsatta ansträngningar. Parterna uppmanades att avhålla sig från handlingar som kan förvärra läget ytterligare. Ett särskilt ansvar härför vilar på den sida som representerar myndigheterna i Belgrad. Förbundsrepubliken Jugoslavien uppmanades att ta emot OSSE-ordförandens personlige representant och EU:s särskilda sändebud, Felipe Gonzalez. Ministrarna konstaterade att en internationell närvaro i förhandlingsprocessen är nödvändig för att stödja parterna i att finna en lösning som ger Kosovo en långtgående autonomi inom Förbundsrepubliken Jugoslaviens gränser.
Ministrarna noterade Förbundsrepubliken Jugoslaviens ansökan om medlemskap i Europarådet. De erinrade om de krav som gäller i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer för ett sådant medlemskap.
Ministrarna uttryckte oro över den stillastående fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. Oslo-avtalet måste implementeras och det är av yttersta vikt att betydande israeliska trupptillbakadraganden från Västbanken äger rum i enlighet med interimsöverenskommelsen mellan parterna, och att parterna avstår från ensidiga åtgärder som försvårar fredsprocessen. Båda parter måste samverka för att bekämpa terrorism. De mänskliga rättigheterna måste respekteras. Ministrarna välkomnade den israeliska beredvilligheten att efterleva FN:s säkerhetsrådsresolution 425 (1978) om ett fullständigt tillbakadragande från Libanon. Ministrarna påminde om att resolutionen föreskriver ett villkorslöst tillbakadragande. Ministrarna beklagade att fredssamtalen mellan Israel och Syrien ännu inte återupptagits.