5 Andre lands rett

5.1 Sverige

I svensk rett finnes fire ulike fengslingsgrunnlag i utlendingssaker:

1. Utlendingen har uklar identitet og retten til innreise og opphold i Sverige kan foreløpig ikke avgjøres.

2. Fengsling er nødvendig for å kunne gjennomføre en vurdering av utlendingens rett til opphold.

3. Det er sannsynlig at utlendingen kommer til å avvises eller utvises fra Sverige og det er forhold ved utlendingen selv eller andre omstendigheter i saken som gir grunn til å anta at utlendingen kommer til å unndra seg iverksettelse eller begå kriminalitet.

4. Det skal iverksettes et vedtak om avvisning eller utvisning og det er forhold ved utlendingen selv eller andre omstendigheter i saken, som gir grunn til å anta at utlendingen kommer til å unndra seg iverksettelse eller begå kriminalitet.

Den sentrale bestemmelsen om utlendingsrettslig fengsling står i den svenske lovens kapittel 10, § 1, og lyder:

”Förvar

1 § En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar om

1. utlänningens identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han eller hon därefter ansöker om uppehållstillstånd och han eller hon inte kan göra sannolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig, och

2. utlänningens rätt att få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedömas ändå.

En utlänning som har fyllt 18 år får också tas i förvar om

1. det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens rätt att stanna i Sverige skall kunna genomföras,

2. det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt 8 kap. 1, 2 eller 7 §, eller

3. det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Beslut om förvar av en utlänning enligt andra stycket 2 eller 3 får meddelas endast om det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att utlänningen annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.”

Lovens kapittel 10 § 4 inneholder regler om varighet av fengsling. Det fremgår blant annet at en utlending ikke kan fengsles i mer enn 48 timer dersom fengslingsgrunnlaget er at vedkommendes rett til innreise og opphold skal utredes (jf. § 1 første ledd nr. 2). For øvrig kan en utlending ikke fengsles i mer enn to uker, om det ikke foreligger særlige grunner for en lenger periode.

Den svenske utlendingsloven har ingen særskilte regler om fengsling av utlendinger som truer rikets sikkerhet. Etter loven om særskilt utlendingskontroll (LSU) kan imidlertid utlendingen holdes i forvaring mens saken er under behandling, inntil spørsmålet om iverksetting av bortvisning eller utvisning er avgjort. Om det konstateres at det foreligger hindre for iverksetting, er det ikke lenger grunnlag for å holde personen i forvaring.

I henhold til LSU kan en utlending utvises om det er nødvendig av hensyn til rikets sikkerhet, eller om det med hensyn til hva som er kjent om utlendingens tidligere virksomhet og øvrige omstendigheter, kan antas at han kommer til å begå eller medvirke til terrorhandling eller forsøk og forberedelse til slik handling. Beslutning om utvisning i henhold til LSU meddeles av Migrationsverket. Spørsmålet om utvisning tas opp av Sikkerhetspolitiet.

Foreligger det hindringer for gjennomføringen av et vedtak om bortvisning eller utvisning, må utlendingen settes fri selv om han utgjør en sikkerhetsrisiko.

Under visse omstendigheter kan Sikkerhetspolitiet sette en utlending i forvaring selv om de forutsetningene som er nevnt ovenfor, ikke er til stede. En slik beslutning skal umiddelbart meddeles Migrationsverket, som snarest skal avgjøre om beslutningen skal omgjøres.

5.2 Finland

Etter finsk rett kan fengsling skje i fire tilfeller:

1. Det er forhold ved utlendingen selv eller forhold i saken for øvrig som gir grunn til å anta at utlendingen vil holde seg unna eller på annen måte forhindre eller vesentlig forvanske behandlingen av saken.

2. Det er forhold ved utlendingen selv eller forhold i saken for øvrig som gir grunn til å anta at utlendingen vil holde seg unna eller på annen måte forhindre eller vesentlig forvanske iverksettelsen av et vedtak om å forlate Finland.

3. Det er nødvendig med fengsling for å utrede utlendingens identitet. Det er en forutsetning at utlendingen har nektet å gi opplysninger eller har gitt opplysninger som ikke fremstår som troverdige, eller at det for øvrig fremkommer at identiteten ikke er klar.

4. Utlendingens personlige forhold og andre forhold, gir grunn til å anta at utlendingen vil begå lovbrudd i Finland.

Den sentrale fengslingsbestemmelsen står i den finske lovens § 121, som lyder:

”I stället för de säkringsåtgärder som avses i 118-120 § kan det bestämmas att en utlänning skall tas i förvar, om

1. det med hänsyn till utlänningens personliga och övriga förhållanden finns grundad anledning att anta att han eller hon genom att hålla sig undan eller på annat sätt förhindrar eller avsevärt försvårar beslutsfattande som gäller honom eller henne själv eller verkställigheten av beslut som gäller avlägsnande ur landet,

2. tagande i förvar är nödvändigt för att utreda utlänningens identitet då den är oklar, eller om

3. det med hänsyn till utlänningens personliga och övriga förhållanden finns grundad anledning att anta att han eller hon gör sig skyldig till brott i Finland.”

Loven pålegger den tjenestemann som har besluttet pågripelse, uten ”dröjsmål” og senest dagen etter pågripelsen, å melde fra til tingretten. Meldingen kan gjøres per telefon eller elektronisk. Pågripelsen skal i tillegg, uten ”dröjsmål” og senest innen fire døgn, tas opp i tingretten.

Etter den finske utlendingsloven § 124 kan det gå opp til fire døgn før tingretten prøver lovmessigheten av pågripelsen. Loven foreskriver at domstolen i slike saker kan bevilge utlendingen fri rettshjelp.

Den finske utlendingsloven § 9 om rettshjelp, lyder:

”Bestämmelser om utlänningars rätt till rättshjälp finns i rättshjälpslagen (257/2002).

När ett förvaltningsärende behandlas kan dock också en annan person med juristutbildning än ett offentligt rättsbiträde förordnas till utlänningens biträde.

När domstolen behandlar ett ärende som avses i denna lag kan den bevilja utlänningen rättshjälp utan att kräva utredning om sökandens ekonomiska ställning. Ersättningen till biträdet betalas av statens medel så som bestäms i rättshjälpslagen.”

Den finske utlendingsloven § 124 om fremstilling, lyder:

"Den tjänsteman som har beslutat om tagande i förvar eller om exceptionell placering enligt 123 § 3 mom. skall utan dröjsmål och senast dagen efter tagandet i förvar anmäla saken till tingsrätten på den ort där förvaret sker, eller i brådskande fall till någon annan tingsrätt enligt vad som bestäms närmare genom förordning av justitieministeriet. Anmälan får göras per telefon eller elektroniskt. En telefonanmälan skall utan dröjsmål tillställas tingsrätten i skriftlig form.

Ett ärende som gäller förvar eller sådan exceptionell placering som avses i 123 § 3 mom. 1 punkten skall utan dröjsmål och senast inom fyra dygn efter åtgärden tas upp i tingsrätten. I de fall som avses i momentets 2 punkt skall ärendet tas upp utan dröjsmål och senast ett dygn efter anmälan."

5.3 Danmark

De danske reglene om fengsling er langt mer kompliserte enn reglene i Sverige og Finland. Hovedinnholdet i de danske reglene om fengsling kan oppsummeres som følger:

• Med mindre andre mindre inngripende tiltak er tilstrekkelige, kan det besluttes fengsling for å hindre unndragelse ("sikre muligheden" for utsendelse).

• Dersom en asylsøknad blir eller antas å ville bli behandlet gjennom en hurtigprosedyre for åpenbart grunnløse saker, kan utlendingen fengsles. Det er en forutsetning at det er påkrevd med utlendingens tilstedeværelse under saksbehandlingen og at mindre inngripende tiltak ikke er tilstrekkelige.

• Dersom en asylsøker er pålagt opphold på et bestemt sted av myndighetene, og ikke overholder pålegget, kan vedkommende fengsles.

• En asylsøker som uten rimelig grunn uteblir fra avhør hos politiet eller Udlændingeservice, kan fengsles.

• Hvis mindre inngripende tiltak ikke er tilstrekkelige for å sikre en effektiv behandling av en asylsak og utsendelse, kan en asylsøker fengsles under behandling av asylsaken, “hvis udlændingen gennem sin adfærd lægger væsenlige hindringer i vejen for asylsagens oplysning ved

  • ikke at meddele eller ved at tilsløre oplysninger om sin identitet, nationalitet eller rejserute eller ved at meddele utvivlsomt urigtige oplysninger herom (…) eller

  • på anden lignende måte ikke at medvirke til sagens oplysning”

• Dersom politiet skal sørge for en utlendings utreise fra landet og utlendingen ikke medvirker til utreisen, kan vedkommende fengsles for å sikre at vedkommende oppgir nødvendige opplysninger og medvirker til å fremskaffe nødvendige reisedokumenter mv.

• En utlending som anses som en fare for statens sikkerhet, kan fengsles for å sikre muligheten for utvisning.

• En utlending som er i transitt i dansk lufthavn med henblikk på utsendelse, kan fengsles dersom mindre inngripende tiltak ikke er tilstrekkelige.

Videre er det gitt fengslingshjemler i forbindelse med sak om utvising på grunn av straffbare forhold:

• Hvis det foreligger begrunnet mistanke om at en utlending uten fast bopel i landet har begått et lovbrudd som kan medføre utvisning, kan vedkommende fengsles dersom det anses nødvendig for å sikre tilstedeværelse under saken, inntil et vedtak om utvisning kan iverksettes. Fengslingens varighet må avgjøres etter en konkret vurdering av sakens omstendigheter, herunder om det er en reell mulighet til utsendelse.

• Dersom det er rettskraftig avgjort at en asylsøker skal utvises, kan vedkommende fengsles for å sikre iverksettelse av utvisningsvedtaket. Hensikten er å sikre at slike asylsøkere avskjæres muligheten til å ferdes fritt etter straffens utståelse. Fengsling kan som utgangspunkt opprettholdes helt til asylsaken er ferdig behandlet, også hvor saksbehandlingstiden blir lang når dette beror på asylsøkeren selv. Jo mer alvorlig kriminalitet som er grunnlaget for utvisningen, jo lenger vil fengslingen kunne opprettholdes. Av forarbeidene fremgår at fengsling ikke skal skje dersom det vil virke særlig belastende (pga. familiemessige forhold, alvorlig sykdom e.l.), dersom asylsaksbehandlingen trekker unødig i langdrag, eller dersom asylsøkeren tilhører en gruppe der alle eller et meget stort antall i praksis får asyl.

En utlending som er fengslet skal fremstilles innen tre døgn, og retten skal oppnevne en advokat under rettsmøtet. § 37 første og annet ledd lyder:

”Stk. 1. En udlænding, der er frihedsberøvet efter § 36, skal, medmindre den pågældende forinden løslades, inden 3 døgn efter frihedsberøvelsens iværksættelse fremstilles for retten, der tager stilling til spørgsmålet om frihedsberøvelsens lovlighed og fortsatte opretholdelse. Er frihedsberøvelsen iværksat for at sikre muligheden for udvisning efter § 25, nr. 1, skal spørgsmålet om frihedsberøvelsens lovlighed og eventuelt fortsatte opretholdelse inden 3 døgn efter frihedsberøvelsens iværksættelse indbringes for retten, uanset om den pågældende forinden løslades. Rettens prøvelse af en frihedsberøvelse, der er iværksat for at sikre muligheden for udvisning efter § 25, nr. 1, behandles efter kapitel 7 b. Er frihedsberøvelsen efter § 36 iværksat umiddelbart i forlængelse af en anholdelse efter retsplejelovens kapitel 69, regnes fristen fra tidspunktet for anholdelsen. Fremstillingen skal ske for retten på det sted, hvor udlændingen er tilbageholdt, jf. dog 3. pkt.

Stk. 2. Retten beskikker en advokat for udlændingen. Tidspunktet for frihedsberøvelsens iværksættelse og for fremstillingen i retten anføres i retsbogen.”

Etter danske regler kan utlendinger som må anses som en fare for rikets sikkerhet og som oppholder seg i Danmark på tålt opphold, pålegges en rekke vilkår i form av kontrollforanstaltninger for å sikre tilstedeværelse med henblikk på utsendelse.

5.4 Reglene om fengsling av personer som utgjør en trussel mot rikets sikkerhet i enkelte andre land

5.4.1 Storbritannia

En person som er utvist fra Storbritannia kan fengsles under og etter behandlingen av klagesaken, inntil den pågrepne til slutt sendes ut. En slik fengsling er kun lovlig hvis det er en realistisk mulighet for utsendelse.

En av bestemmelsene i lov om terrorbekjempelse, kriminalitet og sikkerhet (Anti-terrorism, Crime and Security Act fra 2001) ga tidligere hjemmel til fengsling frem til utvisning av en utlending mistenkt for å være innblandet i internasjonal terrorisme, selv om myndighetene på grunn av sine internasjonale forpliktelser var forhindret i å sende vedkommende ut av landet. I desember 2004 avsa det britiske overhus (House of Lords) en dom om at denne bestemmelsen var i strid med EMK art. 5 og art. 14. I 2005 ble relevante deler av loven opphevet.

I lov om forebygging av terrorisme av 2005 har britiske myndigheter opprettet et rettsinstitutt kalt "control orders" som pålegger en person forbud eller påbud. Loven oppstiller en rekke ulike tiltak som kan brukes enkeltvis, eller settes sammen til en pakke for å skreddersy en mest mulig treffende ordning for å motvirke involvering i terrorrelatert virksomhet. Tiltakene som blir pålagt, skal være tilpasset den risikoen personen som blir ilagt dem, utgjør. Det er med andre ord et krav om proporsjonalitet i forholdet mellom den risikoen personen utgjør, og hvor inngripende tiltakene kan være. Tiltakene skal vurderes konkret i hver enkelt sak. Ulike sider ved ordningen har blitt underkjent av britiske domstoler.

Control orders kan benyttes i de tilfellene der det ikke er tilstrekkelige bevis for å ta ut tiltale etter straffelovgivningen, og/eller der en utlending er vernet mot utsendelse. De kan iverksettes både mot egne borgere og utlendinger. Brudd på control orders blir belagt med straff. Den øvre strafferammen er fengsel i fem år.

5.4.2 Tyskland

I Tyskland finnes en lovbestemmelse som regulerer forholdet til utlendinger som ikke kan returneres og er en fare for ”den offentlige sikkerhet”, jf. oppholdsloven § 54a. Her kan tredjelandsborgeren ilegges ukentlig meldeplikt til nærmeste politimyndighet. Videre kan vedkommende pålegges bevegelsesbegrensninger, og det kan også innføres begrensinger i bruken av kommunikasjonsmidler.

Det har vært politiske diskusjoner i Tyskland i de senere år om muligheten til å fengsle tredjelandsborgere som er utvist og som er en fare for ”den offentlige sikkerhet”, selv om det foreligger vern mot retur, jf. EMK art. 3. Det fremherskende syn i Tyskland har imidlertid vært at en tredjelandsborger som ikke kan straffes og fengsles, heller ikke på annen måte bør fengsles direkte.